 |
Rasbeskrivning av Irländsk varghund
|
HISTORIK av Lena Storm
IRLÄNDSK
VARGHUND
Irländska varghunden är så till den grad inspunnen i irländska
traditioner och sagor att det inte råder någon tvivel att rasen är gammal i Irland. De tidiga författarna tycks ha haft svårt att skilja mellan skotskhjorthund och irländsk varghund. Den älsta historiskt pålitliga omnämnadet av irländsk varghund är år 391
e. kr , då den romerska konsuln Quintus Aurelius Symmachus i ett brev till sin broder Flavius tackar för de sju irländska varghundarna som sänts till Rom för
att uppträda på cirkus Maximus och där väcka beundran. Den fakta som man kan få fram ur de gamla irländska sägerna är att de irländska kungarna på medeltiden använde stora strävhåriga vinthundar till framförallt jakt på varg och den enorma irländska älgen.
Den mytomspunna sägen återkommer ständigt till hundarnas enorma storlek, stora var de nog men måtten som
anges är otvivelaktigt starkt överdrivna. I en berättelse förtäljs det att kung Johan utan land år 1210 gav en irländsk
varghund i present till prins Lewelin av Wales.
Edward III av England förde i mitten av 1300 talet med sig varghundar efter ett besök i Irland.
År 1596 skrev den spanske poeten Lope de Vega en sonett om irländsk varghund och 1790 blir rasen och dess
brukbarhet till jakt beskriven av Bewick. Redan tidigare finns rasens anknytning till Norden. Omkring 1000 skall Gunnar Jarl i Norge ha fått en irländsk
varghund i gåva av kung Myrkjartan i Irland. På Kilkenny Castle finns ett brev daterat 11 mars 1679, vilket omtalar att tre varghundar skulle skickas till
kung Karl den XI i Sverige men man vet inte om denne någonsin fick hundarna.
Då storvilt som älg och varg försvann i Irland och landet blott sakta utvecklades ekonomiskt degenererade
rasen.
Hundarna blev mindre, rasen vart sällsynt och var i mitten på 1800 talet på väg att dö ut.
Den irländska varghunden räddades då av kapten G:A Graham och major granier, som 1862 började att åter bygga
upp rasen igen. Kapten Graham samlade historisk data om rasen, sorterade fakta från uppdiktningar och hade genom detta arbete fått fram en modell att arbeta
efter. Först skaffade han sådana hundar som ännu fanns kvar på Irland men dom var små och föga rastypiska. Genom intelligent inkorsning av grand danois,
skotskhjorthund och senare även av rysk vinthund, genom strängt och målmedvetet urval och en stor portion tur lyckades Graham efter tjugo år att få fram en
irländsk varghund med den gamla beskrivningen och med en mankhöjd på 90 cm, en höjd som rasen, de färgrika medeltidsskildringarna till trots, knappast
lyckades att nå upp till under sin glanstid.
Först in på 1900 talet blev det fart på avels arbetet. Stora kennlar etablerades i England och USA.
1931 kom den första varghunden till Sverige ( i modern tid ) genom Carin Lindhes kennel Mountbank.
Efter andra värdskriget förde varghunden en blygsam tillvaro. Men under 1960 talet hamnade den åter i blickfånget
genom Kennel Mountbanks tik Ch Brackenford Balli Patricia. 1969 började Ch Mountbanks Barrabas att dominera Irl. Varghunds ringarna och 1971 blev han årets
vinthund.
1976 bildades Irländska varghundsklubben.
Uppdaterad 12/30/2010